tisdag 11 juni 2013

La Grola & Poja

Allegrinis La Grola är nog ett vin de flesta vin-intresserade stött på, eller kanske tom har som ett bättre italienskt "standard-rött". Finns ofta att tillgå, pålitligt både ungt och med lite utveckling. 1997 av systervinet Palazzo della Torre var ett vin som vi fastnade för (ganska många år sedan) och köpte och lagrade. Sedan har det blivit en och annan La Grola, och några av Allegrinis Amarone. Men det köps färre och färre flaskor - det finns helt enkelt annat som lockar. Därför var det extra roligt att få möjlighet att gå på VinUnics vertikal av La Grola. Som bonus bjöds även en vertikal av topp-vinet La Poja (som vi faktiskt bara druckit enstaka buteljer av - trots oklanderlig kvalitet och jämnhet).

Vi inleder med fin vit sparris och två viner från Allegrinis egendom i Bolgheri gjorda på huvudsakligen Vermentino, en trevlig druva som kan ge fantastisk blommig doft. Den (enklare) 2012 Bolgarello har just en sådan stor, yppig fräsch doft av blommor och färsk frukt. Smaken är lätt och klar som en fjällbäck, gott i sin stil - drick i sommar. 2012 Solosole är lite mer komplex och mer smak. Marilisa Allegrini berättar att med ett drygt år på rygg så börjar små toner av petroleum titta fram, och vissa likheter med Riesling från Alsace. Idag märks inget sådant - men klart mer ett lagringsprojekt än lillasyster (som jag tycker är godare idag). Båda funkar rätt bra till sparrisen, men en "riktig" Riesling hade nog varit ännu bättre.

Över till La Grola, ni kan nog historien; pappa Giovanni köper marken i slutet av 70-talet (som då är en nedgången vingård), renoverar allt och höjar kvaliteten rejält. 1983 är första årgången och 2013 således 30-års jubileum. Det roliga med La Grola är att det faktiskt är 80% Corvina Veronese och 20% Syrah idag (även mindre mängder Oseleta sedan 2010). Allegrinis tycker att de kompletterar varandra bra.

2010 (ur magnum)
Initialt knuten och svårtolkad, med luft får vi ett snyggt och elegant vin. Typiskt italienskt med körsbärskärnor och ganska hög syra. Fin skogsbärsfrukt. Utvecklas hela tiden i glaset - och blir till slut riktigt elegant med fint polerade tanniner och bra balans. Köprekommendation när denna årgång når Systemhyllorna.

2009
Mörkare och mer kraft, lite mer fatkaraktär (fast sannolikt precis samma fatbehandling som 2010). Bra, men jag föredrar 2010.

Så ett stort hopp i tiden till 2001: genast en helt annan utveckling, frukten är dämpad och sekundäraromer med läder, tobak och lite starkvin. Fortfarande tydlig italiensk prägel. Tanninerna och syran är fint integrerade och hela bygget håller ihop utmärkt. Ett av dagens viner!

1998
Här är hela strukturen (tannin + syra) sammetsmjuk och bäddar in den mogna frukten perfekt. Ett vin på toppen av sin utvecklingskurva (tycker jag). Dagens bästa?

1997
Var ett lite varmare och egentligen "bättre" år än 1998, men här upplever jag att vinet inte hänger ihop lika bra som 1998 eller 2001. Värmen har gett mognare frukt och högre alkohol, och nu spretar det lite. Doften är förföriskt god (för den som gillar mogna viner) - men smaken är inte helt i balans. Gott ändå!

Till denna vertikal får vi en vitello tonnato som smakar alldeles underbart bra. Syran i vinerna passar dessutom utmärkt till.

Vidare till en vertikal av La Poja. Högre upp på kullen, (ännu) senare skörd, mer koncentration, mognare och sötare frukt och högre alkohol. På alla vis ett häftigare vin - och blint hade mina tankar nästan gått till Kalifornien på de unga vinerna - så pass rika och opulenta är de.

2008
Fylligt, rikt, massor av söta mörka körsbär, lätt att gilla. Lite amaronestil (utan russinen). Ändå tycker jag att det balanserar på gränsen till "too much". I svansen märks de 14,5% en del. Jag tror att vinet skulle vinna på en lite lättare hantering och kanske även några dagar tidigare skörd.

2007
Här är det ännu tydligare, frukt- och kraftmätaren nära fullt utslag. Om jag inte visste bättre hade jag sagt antingen Amarone eller en italiensk varietal från Kalifornien eller Australien. Ändå finns en uppstramande struktur där också, och det är väldigt gott - bara lite "too much".

2004
Utveckling, mognad, salvia och rosmarin säger Marilisa. Jag hittar tyvärr inte mycket av det i doften - däremot en del "märkligheter" och det närmaste jag kommer är Salubrin (och då är tanken på brett mycket nära). Men bordsgrannarna tycker det är ett av dagens bättre viner - så det är nog jag som är konstig... inte min grej.

2001
Betydligt bättre - nu finns både utveckling och frukt där. Betydligt elegantare också. Ett av dagens viner (tillsammans med 2010, 2001 och 1998 av La Grola) för min del. Drick nu ifall du har flaskor i förråden.

2000
Här hittar jag en hel del skön utveckling, medan bordsgrannarna tycker det är över kanten. Och jag vet att det är samma flaska. Vin är en personlig upplevelse. Verkligt kul att få prova hursomhelst.

Till dessa fem viner får vi en fin bit kyckling med grönsaker och en rik, lite gräddig sås. Väldigt god mat som funkar bättre än man först tror till kraftpaketet La Poja. Riktigt roligt att kunna prova och uppleva hur väl ett såpass rimligt prissatt vin som La Grola utvecklas med lagring. 10-14 år på rygg känns precis lagom för en bra årgång!

Stort tack till Cattis, Ann och Marilisa för en förnämlig vinupplevelse med passande mat!

PS. Får leta i förråden och se om det möjligen gömmer sig någon 1997 Palazzo där... återkommer isådana fall! DS

1 kommentar:

Johan Tuvstedt sa...

>Drick nu ifall du har flaskor i förråden.

OK, will do, nån som vill dela ?
/J