2006 Mazeyres & Co

Den gångna veckan innehöll en blandad kompott med hög aktivitet. Inledning på VinUnics provning av Taylors portvin: allt var bra, och särskilt single quinta-vinet 2001 Terra Feita. Vintage-vinerna var förstås mycket bra - och även den 20-åriga Tawnyn var riktig skön med klassiska nötter och elegans.

Sedan var det dags för en "Glad Rag Doll" - altså konsert med Diana Krall på Konserthuset. Utomordentligt bra på alla vis, strålande duktiga musiker och roligt med ett "20-tals-stomp" sound på hennes annars lite modernare, mer slickade jazz. En tuba hade varit tidstypiskt, men trummisens spel med viss dominans av pukorna gav en liknande stompig effekt. Kul!

Vidare har G&Es farmor (och hennes tvillingsyster) nyligen fyllt år, och det firade vi med extrafin middag hemma hos C&T. Creme ninon med en 2002 Maurice Vessele smakade utmärkt. Kalvfilén fick sällskap av dels 2006 Ch Mazeyres från Pomerol som precis börjat komma in i en skön fas med lite högra-stranden-korinter&plommon som ackompanjeras av allehande sekundärtoner (läder, starkvin) och framförallt så är elegans&balans på rätt plats, farfar ler brett! C&T är lite mer för moderna fruktdrivna saker och till dem har jag plockat med en 2007 Amancaya från Mendoza, ett samarbete mellan Rotschilds och Nicolas Catena, och det smakar precis så - mer Cabernet & Malbec frukt, och även en del struktur (mer tannin än syra). Vi avrundar med tårta och 2007 Château Lafaurie-Peyraguey (Sauternes Premier Cru Classé) - som börjar få lite utveckling med kanderade apelsinskal och honung. Gott!

Veckans sista evenemang är Halloween-middag med ett par andra familjer i förorten. Alla är riktigt läskigt utklädda och allra bäst är nog fam K. med en riktigt röd dj-ul till pappa (hornen i pannan ser ut att ha växt ut det senaste dygnet, även när man kikar på nära håll) och mamma-vampyren med riktiga "fangs" och otäcka röda ögon vill man inte möta en mörk fullmånenatt. Partajet blev iallafall mycket lyckat och alla verkade glada, mätta och trötta när de vandrade hemåt. Vinerna som dracks:
* 2004 Rotari Flavio - gott, torrt och uttrycksfullt med lagom utveckling. Ovanligt bra mousserande
* NV Robert Moncuit, Grand Cru Blanc de Blancs från Le Mesnil. Har legat något år på rygg hemma, och blir fint aptitretande med hög syra.
* 2004 Monsenese Chianti Classico Riserva. Utvecklad och väldigt god i semi-modern stil (ändå inte alls ngt ekmonster). De flestas favorit.
* 2010 Volpolo, Bolgheri. Lite ung men snygg.
* 2009 Norton Privada. Tät och mörk som svart sammet. Modern, och riktigt tät och läcker! Klar rekommendation för alla som går igång på modern Cab.
* 1995 Warres LBV. Buteljerad 1999, började sedan säljas 2003/2004 och ansågs då "ready to drink". Vi drack ett par flaskor 2005-2007, denna är minst lika bra (om inte bättre) med mer utveckling, komplexitet och balans, ändå relativt intakt frukt.

91 La Turque & Co

De gångna veckorna har varit sällsynt intensiva på flera fronter - jobbet är värre än vanligt; familjeaktiviteterna fler än de brukar och mitt i allt en fyra-fem dagars förkylning. På vinsidan har tre stycken, sedan länge inplanerade aktiviteter gjort sitt för att höja stressnivån. Här följer ett par höjdpunkter på vinsidan, och vi börjar med den högsta höjdpunkten:

1991 Côte-Rotie La Turque, E. Guigal
På en middag ordnad av importören VinUnic provar vi en vertikal med La Turque. Väldigt kul, gott och lärorikt. Alla vinerna (utom 2004 som är mycket säreget grön och trist) är mycket bra, men 91an höjer sig flera steg ovanför de andra med en makalöst fint parfymerad doft och sällsamt harmonisk och lång smak. Ett "topp5-alla-kategorier" vin. 99-100 p. Om du får chans att prova - ta den!

Sedan var det dags för en BYOB med tema 1996. När jag samlade ihop tompavorna blev det 18 st dagen efter... och nästan alla var riktigt bra (utom en enklare StEmilion som var för gammal). Topparna var bla en Bollinger RD, en La Mission Haut Brion, Pichon Comtesse och en Talbot på sin topp.

Den sista aktiviteten var en "US Syrah" provning med AuZone som jag höll i. Det var kul och de flesta vinerna föll väl ut. Trots att det var ett gäng verkliga vinrävar runt bordet, så var det ingen som provat just detta tema förut. Här var det ganska stor variation på åsikterna om vilket vin som var bäst, men till slut vann "de dyra faten och fruktkoncentrationen" hos 2005 Lillian California Syrah från Maggie Harrison. Jag vill även lyfta fram 2009 The Recluse Syrah (SB 73597, 291 kr) från Donkey & Goat som jag upplevde som ovanligt välbalanserad och med bra druv-typicitet, bra pris också.

Så var det helg igen, och familjeaktiviteterna dominerar kalendern. Man får passa på att reflektera och njuta lite av ett glas port (1997 Burmester - klart bra) och en kvällsslurk av matvinet 2006 Montiano, Lazio, firma Falesco, gjort på Merlot av superkonsulten Cotarella. Gott, ganska runt och snällt men lite mycket chokladfat och "internationell stil" snarare än uttryck för terroiren söder om Rom.

Höstlöv

Så är en riktigt fin hösthelg till ända. Lönnlöven är sådär fantastiskt gul-röda, och himlen (mestadels) blå. Alla sorters höstlöv singlar långsamt mot marken. Man borde vara ute hela dagarna, gå långpromenader och plocka svamp. Men istället flänger man runt och handlar olika saker (mest mat), hämtar och lämnar barnen på tusen aktiviteter. Har säkert startat bilen 15 ggr under helgen... högst tveksamt. Till helgavslutning har A. handlat jättefina och färska hela spättor som paneras, steks och går färdigt i ugnen. Serveras m kapris, dill, brynt smör och hederlig kokt potatis, mums!

Till detta blir det (ännu) en Chablis, denna gång en 2005 Clotilde Davenne, 1er Cru Vaugiraut. Färgen är finfint gul med visst djup, doften är riktigt bra med ren och (lagom) intensiv frukt (citrus och lite gula plommon), lite flinta och mineral. Smaken är kalasgod med perfekt balans, intensiv frukt och lagom avrundade syror. Ingen ek, inget tjafs - bara Chablis (och så lite höstlöv). 

1999 Beau-Sejour Becot, St Emilion GCC

En dag med lite fuktig, men skönt klar höstluft och blå himmel. Solen sken nästan hela dagen. Fixa ute och inne. Dags för en höstmiddag med kalvstek, grönsaker, sås smaksatt med sherry&messmör och pressad potatis. Då är man värd ett bättre vin: 1999 Beau-Sejour Becot, Saint-Emilion Grand Cru Classe är ett bättre vin och passar därmed utmärkt! Tät mörkröd färg, skönt medelstor och mycket komplex doft: primärfrukten är nästan helt borta och ersatt av långsamt mognande toner av mörka plommon, lite skog, kaffe, korinter, och en aning starkvin. Smaken är ännu bättre med en tät, sammetsmjuk fruktkärna omgiven av sekundäraromer i form av lite tobak, lakrits, läder och mer skog. Man kan nästan känna vinden som blåser genom skogen faktiskt. Riktigt gott före, under och efter maten. Precis lagom utvecklat och klart svårspottat!

2007 Albe, G.D. Vajra, Barolo

Vi provar en av oktober-släppets nyheter som vi var nyfikna på: 2007 Barolo Albe från G.D Vajra. En vända i karaffen och sen splash i glasen. Vinet är med i matchen från början, men utvecklas mycket under kvällen - så luftning är (som vanligt) att rekommendera. Färgen är typiskt mörkt granat-nebba-röd. Doften är utmärkt "school-book-nebbiolo" med röd-oranga nypon, lite blommor och tjära. De finkorniga tanninerna ger ett bra och sandigt grepp - och smaken fortsätter vidare med samma skolboks-nebbiolo med röda bär (nypon och vinbär), lite tjära och mer framträdande sval nebba-mynta (inte samma sak som Aussie-Cab-eukalyptus!). Känslan i munnen är utmärkt; fyllig och med bra struktur. Enda lilla anmärkningen är en gnutta eldighet (14,5% märks - kanske en effekt av det varma året). Gott och faktiskt ett vin som verkar ha ett lägre pris på bolaget än på de flesta andra ställen runt om i Europa (wine-searcher ger priser omkring 30 EUR), och sådant skall förstås uppmärksammas - bra jobbat Moestue!

För mer info:
http://www.systembolaget.se/2398