Julviner 2008

Julhelgen firas hos svärföräldrarna, det är trevligt och barnen myser och väntar på tomten. Traditionen bjuder öl och starka drycker till julbordet, vi lyckas ändå få med lite annat både kvällarna före och efter själva julafton... och här följer en kort resumé.

2000 Ch d’Agassac, Haut-Medoc
Till svärmors synnerligen goda älggryta korkar vi upp två viner, det första är 2000 Ch d’Agassac från Haut-Medoc. Fin, mörk-röd färg, en doft som börjar ganska slutet men öppnar upp ordentligt med mörk frukt och rostat kaffe, och en ganska lång smak med lite svartvinbärs-dominans, men synnerligen gott och ganska nära mitt-i-prick på vintresserads smakpreferens.

Vi korkar även upp en 2003 Ca’Marcanda Promis, Toscana (Gaja) till älgen. Ett på pappret minst lika bra val. Färgen har mera tegel, doften är öppnare, smaken likaså med en fin kombination av körsbärsfrukt och den lilla kärvheten som skvallrar om ursprunget i Toscana. En rätt god mognadskomponent med lite starkvin finns också med. Samt en hyfsad längd, balans och komplexitet. Ändå föredrar alla vinet från Haut-Medoc.

En annan kväll är det dags för en Argentinare som får fina betyg av Parker, 2004 Mendel Unus (2005an får 94 poäng i senaste utgåvan av ”Wine Buyers Guide”, 2004 har vi ingen uppgift om). Vinet är tätt, mörkt rött med svart-blåa stråk. Doften är medelstor mörk frukt. Smaken är som sammet, med samma mörka frukt, mest åt plommonhållet. Längd och balans är bra, men inte så komplext. Det är ett utmärkt vin, men kanske inte så spännande, Haut-Medoc är fortfarande herre på täppan.

Sedan är det dags för Napa Valley att ge sig in i leken, en 2002 Franciskan Cabernet Sauvignon från Oakville får tjänstgöra till diverse julbordsrester och blandade ostar. Färgen är klart ljusare än kamraten från Argentina och helt genomskinlig, vissa likheter med en Chateauneuf faktiskt. Doften är stor och rätt god, klart dominerad av amerikanska fat. Smaken innehåller även en del fin Cabernet-frukt och viss mognad. Inte alls dumt, men Ch d’Agassac är fortfarande helt ohotad.

När vi sedan kommit hem dricker vi dels en 2001 Künstler Hochheimer Hölle, Riesling Kabinett, Rheingau till rökt och gravad lax. Ett gott vin med fin färg och doft, men lite mer halvsött än halvtorrt (som vi trodde det skulle vara).

Till sist en halva 2004 Ch Mont-Redon, Chateauneuf-de-Pape till en fläskfile med lök, morot, paprika, lite äpple och aprikos (tänkt att vara barnvänligt, men de vuxna åt betydligt bättre...). Vinet får ca 1 timme i karaffen, har en transparent klarröd färg, medelstor doft, och en smak som till att börja med är lite eldig, men integreras efter ett tag till en fin, lätt kirsch-mandelmasse-grenache-frukt och fina, långa balanserade syror. Mycket gott och trevligt att det finns på halvbutelj.

Den som kan SBs prislista har kanske räknat ut att samtliga de röda vinerna har legat prismässigt på 210 SEK +- 20 SEK... och man kan då fråga sig ”vilket var bäst för de pengarna?” Ja, faktiskt 2000 Ch d’Agassac utan några mer omfattande analyser. Trots att Bordeaux ofta anklagas för att göra ”för dyra” viner. I alla fall i vår smak. Och det är ju det som räknas till sist, den egna upplevelsen! På delad andraplats finner vi Mendel Unus och Ch Mont-Redon, två fullständigt olika viner, men ändå mycket njutbara upplevelser och goda matviner.

God fortsättning på helgerna och Gott slut på 2008!