fredag 9 september 2016

Äntligen x 2 (med rapport om Bdx 2015)

Äntligen fick jag möjlighet att prova årgång 2015 och Äntligen ett inlägg!

Beyerman och WineFinder tillsammans med dryga 40 slott, och möjlighet att prova uppåt 100 viner. En sedvanlig höjdpunkt för Bordeaux-älskaren. Årgång 2015 har lite "hajp-varning", många positiva omdömen om rött, vitt, sött, högra och vänstra stranden. Jag börjar med de vita torra, 2015 är bra... men lite knuten upplever jag. 14 var tillgängligare förra året, 13 mer syra och även 12 var rätt tillgänglig för två år sedan. Vi får se hur 15 blir till slut, idag köper jag hellre andra årgångar. På den röda sidan så är lovorden lätta att begripa. Generellt har 2015 nästan allt: god mogen frukt, mogna och finkorniga tanniner, bra syra och mineral, lovande fräschör och balans. Anteckningarna pryds av både utropstecken och "mkt gott" på många viner. Nyckelorden är oftast: balans och längd. De små invändningarna är (ibland): lite för mycket extraktion, ek och alkohol. Samt emellanåt lite väl tilltagna prislappar. Några viner har redan gått upp betänkligt i pris sedan "första tranchen" lanserades i maj.

De söta vinerna verkar också ha riktigt bra förutsättningar 2015. Riktigt goda att dricka redan nu!

Här är några röda favoriter
  • Branaire-Ducru (St Julien) - nästan alltid bra. Klassisk medelfyllig, rödfruktig stil med fräschör (91-93)
  • Brane-Cantenac (Margaux) - fin balans och gott redan idag (92-93)
  • Canon (St Emilion) - ett av årgångens toppviner med verklig "Wow!-faktor" (94++). Tyvärr väldigt högt pris i nuläget
  • Cantenac-Brown (Margaux) - Också en väldigt fin, modern tappning. Köpläge! (93++)
  • Clinet (Pomerol) - alltid bra i modern, "plummy" stil. Även 2007 var utmärkt (93+)
  • Destieux (St Emilion) - en ständig favorit som lyckats mkt bra 2015 med redig frukt och komplexitet. (92++), köpläge
  • du Tertre (Margaux) - ett slott på väg upp som gynnas av goda förhållanden i Margaux 2015 (92+)
  • Durfort Vivens (Margaux) - har blivit väldigt mkt bättre senaste 10 åren, väldigt snygg nu. (93+). Köpläge
  • Ferriere (Margaux) - mkt bra, men jag hade nog lite höga förväntningar... (90-92)
  • Giscours (Margaux) - lite reserverad stil men väldigt lovande i klassisk stil (92-94) 2003 också helt utmärkt idag!  
  • Haut-Bailly (Pessac) - väldigt snygg och bra... men inte 99-100 som ngn skrivit (94)
  • La Clemence (Pomerol) - sexig sammetsfrukt (93++)
  • Langoa-Barton (St Julien) - mer Merlot 2015 ger gott resultat! Nästan "wow" - (93++)
  • Leoville-Barton (St Julien) - topp-3 idag, oerhört gott och potential för en mansålder. (96++)
  • Leoville-Poyferre (St Julien) - topp-5 idag, lite mer kraft och exotiska kryddor än Barton, men inte riktigt lika elegant (95++)
  • Pichon Baron (Pauillac) - topp-3 idag, grymt gott helt enkelt (96), men matchande prislapp
  • Rauzan-Segla (Margaux) - topp-5, tät fruktkärna, intensitet och längd med balans. Tydlig "vill-ha-känsla" (94++)
  • Talbot (St Julien) - bästa Talbot på många år, kul! (92++)
  • Domaine Chevalier rouge (Pessac) - imponerande snyggt bygge (94++)
Som brukligt avslutar jag med en årgångsuppdatering (med den vanliga brasklappen att årgångsgeneralisering egentligen är högst tveksamt…):

2013: Dålig blomning, mycket liten skörd, inte så bra Merlot. Knepig årgång för röda viner. Mycket bra syra och längd i de vita!
2012: Flera trevliga exempel som redan är drickbara, tex Leoville-Barton. Lättare restaurantårgång som (i de bättre fallen) gett charmiga, tillgängliga och matvänliga viner.
2011: Flera bra viner som precis nu börjat öppna upp lite. Klassisk stil för medellång sikt. Bra vita och Sauternes.
2010: Överlag en topp-årgång, har inte provat ett enda ”dåligt vin” från 2010. Går att börja prova nu med mycket luft, flertal bättre viner bör dock lagras mer. Vänta.
2009: Fåtal viner på denna provning, men jag har druckit ett antal senaste året, och den är yppig, rund och modern som farbror Parker sagt. Har provat ett par viner senaste året där alkoholvärmen är märkbar, medan andra är helt ljuvliga (tex 2009 Ch Laroze, St Emilion)
2008: En blandad årgång som börjat öppna upp, kan bli riktigt trevlig i en medelfyllig och matvänlig stil. Pomerol lyckades extra bra (liksom 2012).
2007: Alla viner är färdiga att dricka. Lättare struktur, goda mat & restaurantviner med Bordeaux-karaktär.
2006: Det mesta går fint att dricka nu (Ch Clinet är kanon! Ch Talbot precis öppnat upp, klassisk Medoc med lite kryddig mint)
2005: Provade inga 2005 denna kväll. Generellt så börjar de komma ur tunneln - dags att prova lite fler nollfemmor!

Stort tack till medverkande slott, Beyerman och WineFinder för en verkligt lyckad och trevlig Bordeaux-provning! Jag ser redan fram emot nästa år :-)




söndag 7 februari 2016

Vinös reflektion nummer ett 2016

Scannar instagram en söndag förmiddag. Ett trettiotal världsklass viner flimrar förbi.
Den första reaktionen en lätt avundsjuka. Fast sen får man tänka till lite, det kanske inte är hela världen att man inte dricker 1996 Comtes de Champagne, eller 1988 Krug så ofta. Det ska ju vara något alldeles extra vid de tillfällena? Vi hade en trevlig lördagskväll igår med inledande kort besök på The Winery Hotel (lovande) i Solna och sedan en god middag med vänner och fullt drickbara viner, och avslutar med en kvällspromenad hemåt. En bra (och Mello-befriad) lördagskväll helt enkelt.
 
När jag sedan skannar Insta och tänker efter lite så blir risken/känslan av fartblindhet tydlig, om det krävs världsklassviner varenda helg. Följaktligen blir 2016 års första vinösa reflektion något i stil med: "gilla läget" och "var tacksam för alla de goda viner och trivsamma stunder vid bordet man får uppleva". Dynamiken att dricka olika viner gör upplevelsen av topparna större.
 
PS. Bilden är alltså inte från igår - utan från vin-bonanzan för ett par veckor sedan. DS

söndag 24 januari 2016

De godaste...

... Från en januarikväll i förorten! Alla väldigt goda & svårspottade... Allra godast var nog ändå 95 Haut-Bailly, men alla dessa var minst 93-94!


tisdag 29 december 2015

Vinåret 2015 - en sammanfattning

I februari 2015 skrev jag en kort post med rubrik Nystart 2015:
"Tanken med detta inlägg är att markera en nystart inför 2015! Nystart både på bloggen och på "livet". Ett annat tema jag reflekterat kring för 2015 är "Frihet". Kan tyckas lite väl flummigt för en vinblogg... men så tänker jag i alla fall :-) Vi får se vad som händer framöver.
 Ett gott vinår ser jag framför mig. Lev väl tills nästa inlägg (ambitionen är fler än 17 åtminstone)!"


När jag nu sammanfattar 2015 så kan man väl säga att jag delvis lyckats. Temat "nystart på livet" får vi ta över ett glas någongång; "nystart på bloggen" har blivit 266 inlägg på Instagram!
Temat "frihet" skrev jag lite om här:
http://vintresserad.blogspot.se/2015/04/paskvin-och-kvartalsrapport.html
och det gäller nog fortfarande.

Däremot högst osäkert om jag kommer upp över 17 inlägg på bloggen 2015. Det får bli ambitionen för 2016. Jag gillar Instagram - det är snabbt, roligt och kommunikativt. Men det ger inte utrymme för ordentlig reflektion kring ett vin. Och vissa (många) viner förtjänar mer utrymme.

Ett oplanerat tema för 2015 har varit middagarna med vinkompisarna. Från det lilla formatet (4 pers och en 5-6 bättre flaskor) till de episka övningarna med Chef Rob, G75 och Co. med många prestigeflaskor, magnumflaskor och dekadent mat.
Flera av dessa middagar är minnen för livet. Hopplöst att bara nämna en - men tre som sticker ut lite extra är:
2015 års allra godaste viner:Skumpa: 1996 Dom Perignon Oenotek (Tryffelmiddagen på MFW) - helt lysande bra (1997 Salon i somras var också fantastisk)
Vitt: 2009 DRC Montrachet - det bästa vita vin jag druckit (hittills!) (2010 Keller G-max var inte heller dumt)
Rött: Väldigt svårt... men 1961 Montrose var nog allra läckrast (flera utmanare: 2005 Masseto, 2005 SQN Atlantis, 1990 Chave Hermitage, 1990 Montrose, 1985 Mouton)
Sött: 2007 d'Yquem

Ambitionen för 2016 blir att fortsätta med tema "vin&frihet" och att få till fler än 17 inlägg på bloggen :-) Gott slut allesamman!

lördag 21 november 2015

2003 Beychevelle


My a-s this is goood!
Ultra-complex with tobacco and sweeeeet cabernet fruit. To die 4. Last bottle 😓.


söndag 1 november 2015

100 år Ch Montrose

Barolista-Joakim har alltid intressanta viner och provningar, gärna viner med ålder. Denna kväll var ändå något verkligt unikt, 20 årgångar av Ch Montrose, mellan 1911 och 2011.

Vi inleder med 1995 Comtes de Champagne, som ju alltid är riktigt bra med skön gul frukt, och lite lagom mognad. Utvecklas fint i glaset under lång tid. Som bäst efter kanske 2 tim och nästan rumstemp!

Vinerna serveras sedan i sex flighter, där vi börjar med 70-talet. Jag redovisar ändå mina noteringar nedan från 1911 till 2011 (som vanligt lite kortfattat).

1911 - häftigt att bara se flaskan. Vinet är vid relativt god vigör och helt drickbart, men lite i äldsta laget för min smak med en del lite märkliga toner av mint och kemilåda. Det äldsta icke-fortifierade vin jag smakat. Gjordes före 1a världskriget.

1920 - tyvärr inte drickbart, defekt (*#¤%&!!)

1928 - först lite blygt, men utvecklas härligt i glaset. Blev väldigt, väldigt bra! Ett av kvällens 3-4 godaste viner med perfekt balans. Elegans i flytande form! 94-95.

1937 - nja, mörk färg, bränt socker, kokta rotfrukter och lite oren soja.

1945 - Häftigt vin med dadlar, lite mynta, viss ton av Madeira. Lång smak, men utvecklas tyvärr lite åt samma håll som 1937.

1947 - Gott! Rödfruktigt, mycket elegant, utvecklas väldigt fint i glaset. Skira dofter av vita blommor och rosor. En fröjd att dricka. 92, utvecklas till 94!

1949 - Ett klart större vin än 47 med mogen Cabernet-frukt och tydlig mynta-ton. Lång smak med söt röd frukt. Otroligt gott och piggt. Blint hade jag gissat på 1980-tal (och kanske Aussie-CS?). 94-95

1952 - Helklassisk Medoc med fin balans och väldigt bra! En av mina favoriter! Skulle gärna dricka igen (liksom många andra viner denna makalösa kväll). Viss likhet med 1947. 92-93.

1959 - Doften ger ett lite kokt intryck, smaken är kraftig och komplex, söt frukt med lite karamell. Mycket bra, men kanske hade man haft lite högre förhoppningar på denna topp-årgång. 90-91.

1961 - Häftig, komplex och ändå är balansen total. Knäckande bra vin, mitt WOTN. 99-100. Drick nu (och bjud in mig) om du har någon flaska i källaren.

1970 - Fin utvecklad doft med undervegetation och svamp. Tryffel. Lite soja i smaken, ett vackert vin. Kanske aningen torr och kort... men väldigt god ändå! 91-92.

1971 - Initialt sluten, utvecklas fint i glaset, lite sötare (Merlot?) frukt. 90-91.

1975 - Bra, men klart tuffa tanniner (som årgång 1975 i Bdx är känd för). Funkar bra till maten. 90.

1986 -  Bra men också rätt tuff, tanninerna är fortfarande framträdande. Blint hade jag gissat 1995 el 1996. 91-92.

1989 - Ahhh, supergott! Ändå lite bakom nästa vin... 94.

1990 - Slösande rik frukt med olika sorters bär: svarta vinbär, tranbär mm. Struktur för en mansålder, ändå ultragott idag. 98-100. (Flera runt bordet föredrog denna framför 1961).

1996 - Genast ett lite modernare vin, och långt ifrån "färdigt". Komplext och nästan ung-fruktigt! 96-98.

2000 - korkdefekt, sablars smådj-vlar (#¤*&%!!?!) Hade varit otroligt spännande att jämföra med 1996 och 2003.

2003 - Ett mycket stort vin, nästan "wall of wine". Napa style. Söt frukt och sammetstanniner. Väldigt bra idag, och säkert länge till. En av de bästa Bdx från varma 2003. Stor potential. 96-100?

2011 - Förstås ett mycket yngre vin, också lite "modern mid-Atlantic style", men fin balans ändå. Gott som bara den! 94++

Vi åt även 6 underbara maträtter till (i princip Djurets stora rådjursmeny) - allt var kalasgott och funkade utmärkt till vinerna. En kväll att minnas!
Stort tack till Joakim för hela arrangemanget, och till Totte & Co på Djuret för perfekt mat&service!
 

måndag 12 oktober 2015

Tenuta San Guido


Vinet Sassicaia behöver ingen närmare presentation, "original-supertoskanaren" är känd över hela vinvärlden och ett flertal äldre årgångar har kultstatus.


Familje-egendomen heter Tenuta San Guido, ligger vid kusten i Bolgheri och omfattar uppåt 2500 ha, varav drygt 100 ha är planterade med vin. Man behöver tex skjuta av ca 400 vildsvin per år för att hålla stammen under kontroll! Allt började med att farfar "markisen" tyckte mycket om rödvin från Bordeaux och började därför plantera Cabernet på 1930/40-talet. Första kommersiella årgången var 1968 och sedan vann vinet en blindprovning i Decanter 1978 (se: http://www.decanter.com/specials/the-story-of-sassicaia-how-a-controversial-experiment-became-a-legend-486/).

Egendomen producerar idag även två andra viner, Guidalberto (Cabernet och Merlot) och Le Difese (Cabernet och Sangiovese). Vi inleder med 2013 Le Difese som har fin mörkt granatröd färg, en medelstor, klart ung doft med röd frukt, körsbärskärnor och tomatpure. I munnen ganska elegant och matvänligt. Inget stort vin, men fullt godkänt, särskilt för 159 kr. Lanseras i december.

2013 Guidalberto är lite knutet, men visar snart sin klass med bra intensitet i frukten, snyggt polerade tanniner och skön längd. Detta vill jag gärna dricka igen om 4-8 år. 295 kr, lanseras också i december.

2009 Guidalberto är från en lite varmare årgång och det märks, fast bara lite. Det finns lite värme i avslutet och en lite annan Cabernet-ton än vi oftast hittar i Bordeaux. F.ö så är det riktigt gott med skinande och samtidigt elegant frukt. Blint hade jag famlat mellan Bordeaux och Napa, men kanske ändå landat i Bolgheri. 93-94 p!

2000 Guidalberto är första årgången av vinet, men det märks knappt. Ett mycket snyggt bygge som håller ihop utmärkt. Utvecklat och färdigt att dricka, härligt! 91-92 p.

Så vidare till huvudnumren, en liten Sassicaia-vertikal!

2012: Första tanken är "ungt, italiensk och högklassigt". Som en skräddarsydd kostym från de fina gatorna i Milano. Allt är i balans och strukturen är i toppklass. Frukt och elegans i glaset redan nu. 94++. 1095 kr, lansering i december.

2009: är (förstås) också bra, men har inte öppnat upp lika mycket som 2009 Guidalberto och är i dagsläget "bara" väldigt bra. 93-94.

2006: anses vara ett klassiskt år. Det är helt enkelt utomordentligt gott! Återigen denna balans, där kraft och struktur balanserar frukt, syra och längd på ett förträffligt sätt. Svårt att finna ord som gör vinet rättvisa. Klart bäst denna provning och det glas som är svårast att slita sig ifrån. 95-96 p.

2004: Bör på pappret vara minst lika bra som 2006, men inte riktigt hos mig. Lite slankare och små förnimmelser av gröna toner som kan utvecklas till ökad komplexitet, men inte är där riktigt ännu. Fast väldigt gott ändå förstås! 93-94 p.

Sammanfattningsvis mycket fina viner med en sällsynt nedtonad elegans, och ändå längd och struktur. 2006 Sassicaia hoppas jag kunna dricka igen framöver. Stort tack till Cattis & Co på VinUnic för möjligheten att vara med, och Pubologi lyckades (som vanligt) helt förträffligt med maten!